Jag sitter och skriver vid köksbordet och ser genom fönstret ateljén täckt av ett tjockt lager nysnö. Det känns som alldeles nyss ni var på besök här, men snötäcket skvallrar om att månaderna har gått. Jag är så glad att ha fått spendera den här tiden med er och ser fram emot att få fortsätta följa ert konstnärskap framåt!
Det är en utmaning att sammanfatta allting vi pratat om, men om jag ska göra ett försök så hoppas jag att jag har förmedlat att det går att vara konstnär! När vi bjuder in människor att ta del av våra berättelser i ord, bild och möten och bygger relationer, skapar vi ett fundament som håller över tid. Jag hoppas att ni känner att konstnärskapet inte är reserverat för andra, utan att ni har precis de förutsättningar som behövs. Folk längtar efter er konst! Den gör gott i världen. Du gör gott.
På lördag ses vi igen! Jag tänker mig att vi kan ta avstamp i att vi bläddrat fram ett nytt kalenderår och prata om vad vi tar med oss in i 2026, för att bygga vidare på de grunder vi lagt under hösten och vintern. Några frågor att fundera kring, tills dess:
Vad har förändrats i din syn på ditt konstnärskap sedan vi sågs på den första träffen i augusti i fjol?
Vilka farhågor finns kvar hos dig?
Vad ser du fram emot att utveckla vidare under 2026?